SUB ALERT/ANGELPISS
Split EP
Fight Back Records, 2011
Sub Alerts variant av råpunk har alltid skiljt sig en del från de ”gamla vanliga” d-taktsbanden i Sverige. Jag tror att de balanserar väldigt nära amerikansk hardcore av den mer intressanta skolan och då menar jag inte någon jävla kepsmetal eller mainstreamhardcore. Det är snabbare och mer opolerat som på 80- och 90-talet och jag tror det beror mycket på Pers sångstil. Jag har läst om det förr och jag kan hålla med om att den är ganska monoton och inte så ”desperat vrålande” som det ofta är när kängpunksmaffian ska skrika ur sig. Helt ok för mig, skulle nästan kunna platsa bredvid band som Doberman Cult likväl som ett och annat Dis-band.
På deras sida av vinylen är det sista och alltjämt den snabbaste låten Whatever it takes som lyfter mest för mig. Visst är det variation på tempot i låtarna men för mig räcker det med fyra stycken, sen måste det nog hända någonting för att hålla mig kvar.
Sedan debutdemon som kom för ett par år sedan har Angelpiss filat ordentligt på sina instrument och även fått en kvinnlig sångare. Det har resulterat i en kanonplatta från deras håll, med drivig, rå punk toppat med sköna melodier. Det blir aldrig för snällt, snarare är det nog medlemmarnas bakgrunder och dess mix som gjort bandet till vad det är. Man kan läsa in allt från kängpunk, till pop och hårdrock men det försvinner aldrig för långt åt något håll. Låtarna är behagligt korta och min klara favorit är Work=shit. Sen finns det ju ingen låt som är dålig här och det är därför alla som kanske avfärdat bandet som ett råpunkband borde ta och rikta sina öron mot Falköping!
